De flesta som brygger sitt eget öl börjar med flaskkolsyrning, men förr eller senare tröttnar många på att tvätta flaskor. Då kommer fat in i bilden, och det är dags att gå över till corneliusfat. Fördelarna med corneliusfat är många, vilket vi ska titta närmare på nu. Hur fatkolsyrning fungerar i praktiken är också en intressant aspekt i detta sammanhang.
Corneliusfat - den praktiska lösningen för hembryggare!
Det finns flera varianter av fat, som till exempel engångsfat från PolyKeg och KeyKeg, som oftast används av professionella bryggerier. För hembryggare är corneliusfat det vanligaste. Dessa är gjorda av stål, vilket innebär att de tål både tuff hantering och kemikalier. De finns i flera storlekar och kan återanvändas nästan i det oändliga:
- Mindre arbete med rengöring, buteljering och förvaring.
- Mindre syre i ölet, bättre kvalitet och hållbarhet.
- Möjlighet att ansluta tappkran eller tapptorn.
- Ölet blir drickbart snabbare.
- Mer kontroll över kolsyrenivån.
För att komma igång behöver du mer än bara själva fatet. Detta inkluderar en tryckflaska med CO2, en regulator för att justera trycket in i fatet, samt slangar och kopplingar till detta. För att göra detta väldigt enkelt, rekommenderar vi ett fatpaket med corneliusfat som inkluderar allt du behöver för att komma igång med kolsyrning av öl på fat.
Det måste ändå nämnas att det är möjligt att fylla flaskor eller burkar med färdigkolsyrad öl. Då rekommenderar vi hjälp av till exempel Beergun, Tapcooler, Pegas eller liknande lösningar.
Corneliusfat användes ursprungligen för Coca Cola och Pepsi-essenser, men används nu mest av hembryggare världen över. Dessa tillverkades ursprungligen av bland andra Cornelius och AEB, och det är samma fat som vi fortfarande har i vårt sortiment. De största faten var ursprungligen på 5 gallon (18,9 liter), men eftersom norska och europeiska hembryggarbatcher är större än den amerikanska standarden på 5 gallon, har vi utvecklat 20L corneliusfat hos AEB. Vi har också 23L corneliusfat, som rymmer hela 25L-batchen efter att den har jäst färdigt. Vi anser att detta är den ultimata storleken om du är osäker på vilket fat du ska köpa.
Nedan ser du ett exempel på en "keezer", en frys full med corneliusfat och temperaturstyrd av exempelvis en Inkbird temperaturkontroller.
Läs mer om val av tappsystem och tappkranar i vår relaterade bloggartikel om tappning av öl från fat.
Rengöring av corneliusfat
När du har skaffat ett nytt fat, eller när du har tömt ett fat, bör det tvättas före användning. För detta rekommenderas varmt vatten med ett lämpligt rengöringsmedel och en bra diskborste. Ett bra hjälpmedel som gör jobbet ännu enklare, särskilt om du har flera fat, är Marks Keg Washer eller FastWasher Rack. För nya fat, eller fat som inte är väldigt smutsiga, rekommenderas Chemipro Oxi. Detta är ett rengöringsmedel som samtidigt är desinficerande. Det är därför inte nödvändigt att skölja efter användning. För smutsigare fat rekommenderar vi istället PBW.
När fatet är rent, måste det också desinficeras på samma sätt som flaskor, med till exempel Saniclean, som skummar betydligt mindre än till exempel Star San.
Purging och syrefri överföring av öl
Öl är känsligt för syre. Om det blir för mycket syre blir det mörkare, smakar mindre och får gärna en otrevlig arom av papp. Alla typer av öl kan skadas av för mycket syre, och öl med mycket humle är särskilt känsligt.
Det finns många lösningar för att undvika syre i fatet, och det skulle kunna skrivas en hel artikel om bara detta. Det enklaste man kan göra är att trycksätta fatet och dra i säkerhetsventilen några gånger. Då kommer mycket av syret som finns i fatet att pressas ut, och ersättas av CO2. Detta bör göras både före och efter du fyller öl i fatet för att få så lite syre som möjligt.
Hur man överför öl till fat
När fatet är rent och desinficerat, är det klart för öl. Här finns det också flera metoder för hur man kan göra det. Vi väljer att beskriva den enklaste metoden för dig:
- Använd en hävert med slang, eller anslut en slang till kranen på din jäskärl om du har detta. Kom ihåg att desinficera hävert/kran och slang först.
- Lägg slangen helt i botten av corneliusfatet, så att det blir så lite plaskande som möjligt som kan blanda in luft. I botten av fatet finns det också ett lager av CO2 efter att du har rensat före fyllning, vilket ger ett bra skydd mot syre.
- Nu kan du överföra ölet till fatet. När ölet har överförts, sätt på locket (kom ihåg att desinficera detta också).
- Det kan vara svårt att få locket tätt. Vi rekommenderar därför Keg Lube som ett hjälpmedel. Det smörjer också O-ringen så att den håller längre och undviker sprickor.
- När du sedan trycksätter, kommer smörjmedlet från Keg Lube att hjälpa till att få det hela tätt.
- På corneliusfatet är det märkt med "in" på gummihandtaget, så att det ska vara enkelt att hitta rätt port.
Sluten överföring till corneliusfat
Alternativt kan vi göra en sluten överföring. Det vill säga att ölet inte kommer i kontakt med luft på vägen till corneliusfatet, och minskar syretillförseln betydligt. Här finns det återigen flera metoder för att få det gjort, men principen är densamma: Anslut en slang till kranen på jäskärlet och sätt den andra änden på utgången (svart koppling) på ett desinficerat och rensat fat utan tryck. Öppna säkerhetsventilen så att det inte bildas tryck i fatet under tiden. Här kan det också vara bra att använda en våg för att se hur mycket du fyller, så att det inte blir för mycket i fatet, eller i värsta fall rinner över. Om ölet är kallt, kommer du att kunna se kondens som bildas på utsidan av fatet, och använda detta som en indikator på hur mycket som har flyttats över.
Det rekommenderas inte att fylla mer än till CO2-stigröret (det korta röret som sitter längst upp i fatet). Detta för att undvika att ölet slår tillbaka in i regulatorn om det skulle bli tryckförändring, till exempel om CO2-tanken tar slut. Om du ändå vill fylla fatet helt fullt, finns det även säkerhetslösningar för detta, som backventil eller ball lock med inbyggd backventil.
Kolsyrning av öl på corneliusfat
För att få kolsyra i ölet finns det två metoder vi kan använda. Den ena är på samma sätt som med naturlig kolsyrning på flaska, där vi tillsätter socker och låter det stå i rumstemperatur i ett par veckor. Denna metod är fullt möjlig att använda, men när vi väl har CO2 under tryck finns det en enklare och mer praktisk metod: tvångskolsyrning. Tvångskolsyrning kan göras på flera sätt, men den säkraste metoden för ett bra resultat är att använda en kolsyrningstabell.
För att göra det enkelt kan du använda följande lösning: Ställ in 1 BAR tryck på fatet, håll det där i 1 vecka, i kylskåpstemperatur på ca 3-5 grader. Här kommer de allra flesta ölsorter att uppnå en bra kolsyrenivå. Gasen ska vara ansluten och på hela tiden. Så länge trycket inte ökas, eller temperaturen i fatet går upp, kommer ölet att bli mättat och det kommer aldrig att kunna bli mer kolsyra än det tryck du har ställt in.
Tolkning av kolsyrningstabell
För att justera kolsyrningen helt korrekt, rekommenderar vi att du använder tabellen nedan. Denna kan vara lite förvirrande första gången du tittar på den, men den kan läsas på följande sätt:
Överst anges PSI och BAR. Dessa är två olika mätenheter för tryck. De flesta regulatorer kommer att ha båda angivna. I Sverige anger vi normalt BAR som enhet.
På vänster sida anges temperaturer. Ju lägre temperaturen är i öl, desto lättare tar det upp CO2/kolsyra. Därför kan vi använda denna tabell för att exakt bestämma vilken temperatur och vilket tryck vi vill använda för att uppnå önskad volym. Volym är en enhet som beskriver hur mycket kolsyra som finns i ett öl. Längst ner i listan finns färgkoder som visar rekommenderade volymer för de flesta ölstilar.
Med denna information bör det sedan vara möjligt att välja exakt hur mycket kolsyra som passar till ditt öl.
Använd kolsyrekalkylator
Låt oss ta ett exempel: Du har bryggt en IPA. Den faller då under Ale, och ska kolsyras till den gröna nivån i tabellen. Du har ett kylskåp som håller jämnt 4 grader. Vi kan då utifrån tabellen se att du ska ställa in mellan 0,62 till 0,83 BAR på trycket in till fatet. Allt mellan dessa två värden blir korrekt för stilen, men högre tryck ger mer kolsyra. Detta är helt enkelt efter din egen smak.
Oavsett vilket tryck och temperatur du väljer, så ska detta stå i runt en vecka innan det är klart.
Här finns det också smarta lösningar som snabbt kan kolsyra ölet åt dig på kort tid, som Blichmann QuickCarb.Den kommer att automatisera processen för dig, och kan kolsyra ett fat med öl på cirka en timme.
Andra kolsyrningsmetoder är 3 BAR i 24 timmar, eller 2 BAR vid 2 grader i 48 timmar. Vissa väljer också 3 bar, och att rulla eller skaka fatet kraftigt i några minuter. Dessa metoder är i princip inte att rekommendera om det är första gången du använder fat. De bör användas med försiktighet, då risken är att ölet kan bli överkolsyrat: Alltså att det blir för mycket kolsyra och i värsta fall bara skum. Det kommer också att virvlas upp mycket grumlighet, vilket inte bara gör ölet grumligt, utan som också kan påverka smaken.
Mitt öl är färdigkolsyrat, vad nu?
Om du har följt tabellen och kolsyrat korrekt, så är ditt öl klart att drickas efter ca en vecka. Allt du behöver göra nu är att koppla på tappslangen för att tappa dig en god enhet med öl. Låt fortfarande trycket stå på samma som du kolsyrade med, då det som regel är det bästa serveringstrycket. Om du önskar ännu mer kolsyra, kan du sätta på mer tryck enligt tabellen och låta det stå ett tag till.
Kom ihåg att de flesta ölstilar bör mogna en period för att uppnå optimal smak. Även om jäsningen är klar och ölet har kolsyra, så är det inte säkert att det är som bäst än.
Varför kommer det bara skum ut ur kranen?
Om du har ett öl som ska ha kraftig kolsyrning (veteöl eller suröl, som ofta kan vara kraftigare kolsyrat), kan det bli problem med skum. Detta kan lösas på flera sätt. Det enklaste är att använda en tapplinje med tunn slang, även kallad skumdämpande slang. Denna är tunnare, så att du får mer motstånd under tappningen. Du minskar därmed risken för skum. Det kan också hjälpa om du använder en längre slang, då längd ger mer motstånd på samma sätt som en tunnare slang gör.
Om något först har gått fel, kan ölet vara överkolsyrat. Det kan vara ett resultat av att trycket har varit för högt, eller att ölet har varit för kallt. Då är det inte säkert att andra tappslangar kan förbättra problemet. Förutom skumproblem, kommer ölet du får att vara "stickande" och obehagligt att dricka. Det kan faktiskt bli helt platt om all kolsyra försvinner i skum.
För att lösa detta, koppla bort gasen och dra i säkerhetsventilen som sitter i locket på fatet tills allt tryck är borta. Skaka fatet lite, så att ölet släpper kolsyran. Vänta en stund tills skummet har lagt sig och släpp ut trycket igen. Detta måste upprepas tills du får den kolsyrenivå du önskar.
Om detta inte hjälper, så kan du kontrollera om alla slangar sitter ordentligt i till exempel John Guest snabbkopplingar osv. En mikroskopisk öppning mellan slang och snabbkoppling är tillräckligt för att syre kan dras in i tapplinjen, och orsakar skum när du tappar. Klipp slangändarna och koppla ihop på nytt, så kanske det blir bättre.
Om inget av ovanstående hjälper, så kan det också hända att stigröret i corneliusfatet har täppts till av till exempel humlerester. Då kan du försöka blåsa rent det genom att ansluta CO2 till ventilen för öl ut.
Hur fyller jag öl på flaska eller burk?
Många vill gärna dela sitt öl med andra, eller ta med sig det på resan. Det finns flera smarta lösningar för detta. Om det handlar om små mängder som ska drickas samma kväll kan det tappas över på en flaska med tappkran, men faran här är att ölet kan tappa mycket kolsyra. Det är heller ingen bra lösning om det ska stå på flaska/burk under längre tid. Ska det stå under tid, så är Blichmann BeerGun specialbyggd för att kunna överföra fatkolsyrat öl utan att tappa kolsyra, samt minimera syre. Andra alternativ är mottrycksfyllare som TapCooler eller PEGAS. En automatisk burkfyllare som DuoFiller rekommenderas varmt, om du ska burka större mängder med kolsyrat öl.
