De flesta som brygger sin egen öl börjar med flaskkolsyrning, men vid någon tidpunkt tröttnar många på att diska flaskor. Då kommer fat in i bilden, och det är dags att gå över till corneliusfat. Fördelarna med corneliusfat är många, och dem ska vi titta närmare på nu. Hur fatkolsyrning fungerar i praktiken är också en intressant aspekt i sammanhanget.
Corneliusfat - den praktiska lösningen för hembryggare!
Det finns flera varianter av fat, till exempel engångsfat från PolyKeg och KeyKeg, som främst används av professionella bryggerier. För hembryggare är corneliusfat det vanligaste. De är tillverkade av stål, vilket betyder att de tål både stryk och kemikalier. De finns i flera storlekar och kan återanvändas i det närmaste i all oändlighet:
- Mindre arbete med rengöring, buteljering och förvaring.
- Mindre syre i ölet, bättre kvalitet och hållbarhet.
- Möjlighet att koppla på en tappkran eller ett tapptorn.
- Ölet blir drickbart snabbare.
- Mer kontroll över kolsyrenivån.
För att komma igång behöver du mer än bara själva fatet. Det gäller en trycksatt flaska med CO2, en regulator för att justera trycket in till fatet samt slangar och kopplingar till detta. För att göra det riktigt enkelt rekommenderar vi ett fatpaket med corneliusfat som innehåller allt du behöver för att komma igång med kolsyrning av öl på fat.
Det ska ändå nämnas att det går att fylla flaskor eller burkar med färdigkolsyrad öl. Då rekommenderar vi hjälp av till exempel Beergun, Tapcooler, Pegas eller liknande lösningar.
Corneliusfat togs ursprungligen fram för Coca Cola- och Pepsi-essenser, men används nu mest av hembryggare världen över. De tillverkades ursprungligen av bland andra Cornelius och AEB, och det är samma fat som vi fortfarande säljer. Det största fatet var ursprungligen på 5 gallon (18,9 liter), men eftersom norska och europeiska hembryggningsbatcher är större än den amerikanska standarden på 5 gallon har vi låtit AEB ta fram 20L corneliusfat. Vi säljer också 23L corneliusfat, som rymmer hela 25L-batchen efter att den har jäst klart. Vi tycker att det är den idealiska storleken om du är osäker på vilket fat du ska köpa.
Nedan ser du ett exempel på en "keezer", en frys full med corneliusfat som temperaturstyrs av till exempel en Inkbird temperaturregulator.
Läs mer om val av tappsystem och tappkranar i vår relaterade bloggartikel om tappning av öl från fat.
Rengöring av corneliusfat
När du har skaffat ett nytt fat, eller när du har tömt ett fat, bör det diskas före användning. Till detta rekommenderas varmt vatten med ett lämpligt rengöringsmedel och en bra diskborste. Ett bra hjälpmedel som gör jobbet ännu enklare, särskilt om du har flera fat, är Marks Keg Washer eller FastWasher Rack. För nya fat, eller fat som inte är särskilt smutsiga, rekommenderas Chemipro Oxi. Det är ett rengöringsmedel som samtidigt desinficerar, så det behöver inte sköljas ur efter användning. För smutsigare fat rekommenderar vi hellre PBW.
När fatet är rent måste det också desinficeras på samma sätt som flaskor, till exempel med Saniclean, som skummar betydligt mindre än till exempel Star San.
Purging och syrefri överföring av öl
Öl är känsligt för syre. Får det för mycket syre blir det mörkare, smakar mindre och får gärna en otrevlig arom av papp. Alla typer av öl kan skadas av för mycket syre, och öl med mycket humle är särskilt känsligt.
Det finns många lösningar för att undvika syre i fatet, och man skulle kunna skriva en hel artikel bara om det. Det enklaste man kan göra är att sätta tryck på fatet och dra i säkerhetsventilen några gånger. Då pressas mycket av syret i fatet ut och ersätts av CO2. Det bör göras både före och efter att du fyller öl på fatet, för så lite syre som möjligt.
Hur man för över öl till fat
När fatet är rent och desinficerat är det klart för öl. Även här finns flera metoder. Vi väljer att beskriva den enklaste metoden för dig:
- Använd en hävert med slang, eller koppla en slang till kranen på ditt jäskärl om du har en sådan. Kom ihåg att desinficera hävert/kran och slang först.
- Lägg slangen ända ner i botten av corneliusfatet så att det blir så lite plask som möjligt som kan blanda in luft. I botten av fatet finns också ett täcke av CO2 efter att du purgade före fyllning, vilket ger ett hyggligt skydd mot syre.
- Nu kan du föra över ölet till fatet. När ölet är överfört sätter du på locket (kom ihåg att desinficera det också).
- Det kan vara knepigt att få locket tätt. Vi rekommenderar därför Keg Lube som hjälpmedel. Det smörjer också O-ringen så att den håller längre och inte spricker.
- När du sedan sätter på tryck hjälper smörjningen från Keg Lube till att få allt tätt.
- På corneliusfatet är det märkt med “in” på gummihandtaget, så att det ska vara lätt att hitta rätt port.
Sluten överföring till corneliusfat
Alternativt kan vi göra en sluten överföring. Det innebär att ölet inte kommer i kontakt med luft på vägen till corneliusfatet, vilket minskar syretillförseln betydligt. Även här finns flera metoder, men principen är densamma: koppla en slang till kranen på jäskärlet och sätt den andra änden på utgången (svart koppling) på ett desinficerat och purgat fat utan tryck. Öppna säkerhetsventilen så att det inte byggs upp tryck i fatet under tiden. Här kan det också vara klokt att använda en våg för att se hur mycket du fyller, så att det inte blir för mycket i fatet eller i värsta fall rinner över. Om ölet är kallt kan du se kondens som bildas på utsidan av fatet och använda det som en indikator på hur mycket som har förts över.
Vi rekommenderar inte att fylla mer än upp till dip tube för CO2 (det korta röret som sitter högst upp i fatet). Det är för att undvika att ölet slår tillbaka in i regulatorn om trycket skulle ändras, till exempel om CO2-tuben tar slut. Om du ändå vill fylla fatet helt fullt finns det säkerhetslösningar för det också, som backventil eller ball lock med inbyggd backventil.
Kolsyrning av öl på corneliusfat
För att få kolsyra i ölet finns det två metoder vi kan använda. Den ena är på samma sätt som vid naturlig kolsyrning på flaska, där vi tillsätter socker och låter det stå i rumstemperatur ett par veckor. Den metoden fungerar alldeles utmärkt, men när vi ändå har CO2 under tryck finns det en enklare och mer praktisk metod: tvångskolsyrning. Tvångskolsyrning kan göras på flera sätt, men den säkraste metoden för ett bra resultat är att använda en kolsyretabell.
För att göra det enkelt kan du använda följande lösning: sätt 1 BAR tryck på fatet, håll det där i 1 vecka i kylskåpstemperatur på ca 3–5 grader. Då får de allra flesta öl en bra kolsyrenivå. Gasen ska vara ansluten och påslagen hela tiden. Så länge trycket inte höjs eller temperaturen i fatet stiger blir ölet mättat och kan aldrig få mer kolsyra än det tryck du har ställt in.
Tolkning av kolsyretabell
För att pricka in kolsyrningen helt korrekt rekommenderar vi att du använder tabellen nedan. Den kan vara lite förvirrande första gången du tittar på den, men den kan läsas så här:
Överst anges PSI och BAR. Det är två olika måttenheter för tryck. De flesta regulatorer visar båda. I Norge anger vi normalt BAR som enhet.
På vänster sida anges temperaturer. Ju lägre temperatur ölet har, desto lättare tar det upp CO2/kolsyra. Därför kan vi använda tabellen för att pricka in exakt vilken temperatur och vilket tryck vi vill använda för att nå vald volym. Volym är en enhet som beskriver hur mycket kolsyra det finns i ett öl. Längst ner i listan finns färgkoder som visar rekommenderade volymer för de flesta ölstilar.
Med den här informationen ska det gå att välja exakt hur mycket kolsyra som passar ditt öl.
Använd en kolsyrekalkylator
Låt oss ta ett exempel: du har bryggt en IPA. Den hamnar då under Ale och ska kolsyras till den gröna nivån i tabellen. Du har ett kylskåp som håller jämna 4 grader. Då kan vi i tabellen se att du ska sätta mellan 0,62 och 0,83 BAR tryck på fatet. Allt mellan dessa två värden blir korrekt för stilen, men högre tryck ger mer kolsyra. Det är helt enkelt efter din egen smak.
Oavsett vilket tryck och vilken temperatur du väljer ska fatet stå i ungefär en vecka innan det är klart.
Det finns också smarta lösningar som kan snabbkolsyra ölet åt dig på kort tid, som Blichmann QuickCarb.Den automatiserar processen åt dig och kan kolsyra ett fat öl på ungefär en timme.
Andra kolsyrningsmetoder är 3 BAR i 24 timmar, eller 2 BAR vid 2 grader i 48 timmar. Vissa väljer också 3 bar och rullar eller skakar fatet kraftigt i några minuter. Dessa metoder är i grunden inte att rekommendera om det är första gången du använder fat. De bör användas med försiktighet, eftersom det finns en risk att ölet blir överkolsyrat: alltså att det blir för mycket kolsyra och i värsta fall bara skum. Det virvlas också upp mycket bottensats, som inte bara gör ölet grumligt utan också kan påverka smaken.
Mitt öl är färdigkolsyrat, vad nu?
Om du har följt tabellen och kolsyrat rätt är ditt öl klart att dricka efter ungefär en vecka. Allt du behöver göra nu är att koppla på tappslangen och tappa upp ett gott glas öl. Låt trycket stå kvar på samma nivå som du kolsyrade med, eftersom det oftast är det bästa serveringstrycket. Om du vill ha ännu mer kolsyra kan du höja trycket enligt tabellen och låta det stå ett tag till.
Kom ihåg att de flesta ölstilar bör mogna ett tag för att nå optimal smak. Även om jäsningen är klar och ölet har kolsyra är det inte säkert att det är som bäst ännu.
Varför kommer det bara skum ur kranen?
Om du har ett öl som ska ha kraftig kolsyrning (veteöl eller suröl, som ofta kan vara kraftigare kolsyrade) kan det bli problem med skum. Det kan lösas på flera sätt. Det enklaste är att använda en tappledning med tunn slang, även kallad skumdämpande slang. Den är tunnare, så att du får mer motstånd vid tappningen. Därmed minskar du risken för skum. Det kan också hjälpa att använda en längre slang, eftersom längd ger mer motstånd på samma sätt som en tunnare slang gör.
Om något redan har gått fel kan ölet vara överkolsyrat. Det kan bero på att trycket har varit för högt eller att ölet har varit för kallt. Då är det inte säkert att andra tappslangar kan förbättra problemet. Förutom skumproblem blir ölet du får “stickigt” och obehagligt att dricka. Det kan faktiskt bli helt platt om all kolsyra försvinner i skum.
För att lösa detta kopplar du bort gasen och drar i säkerhetsventilen i fatets lock tills allt tryck är borta. Skaka lite på fatet så att ölet släpper ut kolsyran. Vänta en stund tills skummet har lagt sig och släpp ut trycket igen. Upprepa tills du får den kolsyrenivå du vill ha.
Om det inte hjälper kan du kontrollera att alla slangar sitter ordentligt i till exempel John Guest snabbkopplingar osv. En mikroskopisk öppning mellan slang och snabbkoppling räcker för att syre ska kunna sugas in i tappledningen och orsaka skum när du tappar. Klipp av slangändarna och koppla ihop på nytt, så kanske det blir bättre.
Om inget av ovanstående hjälper kan det också vara så att stigröret i corneliusfatet har blivit igensatt av till exempel humlerester. Då kan du försöka blåsa rent det genom att koppla CO2 till ventilen för öl ut.
Hur fyller jag över öl på flaska eller burk?
Många vill gärna dela sitt öl med andra eller ta med det på tur. Det finns flera smarta lösningar för detta. Om det gäller små mängder som ska drickas samma kväll kan det tappas över på en flaska från tappkranen, men risken här är att ölet tappar mycket kolsyra. Det är inte heller en bra lösning om det ska stå på flaska/burk under längre tid. Ska det stå länge är Blichmann BeerGun specialbyggd för att kunna föra över fatkolsyrad öl utan att tappa kolsyra, samtidigt som syret minimeras. Andra alternativ är mottrycksfyllare som TapCooler eller PEGAS. En automatisk burkfyllare som DuoFiller rekommenderas varmt om du ska burka större mängder kolsyrad öl.
